WE ARE STARS NOW IN THE DOPE SHOW

 
 
 
Jag vill ge Aftonbladets Mattias Kling en känga som bara gav Marilyn Manson ett plus.Vad pratar han ens om, var hans en där? Pulsen, energin och inlevelsen som Manson gav var enorm. Hans scenshow förstärkte varje låt och inget kändes inövat som Rob Zombies dansmoves gjorde. Påväg hem från Hovet sa jag till Victoria att Rob Zombies scenshow, med alla hans aliens och monster påminde mycket om Alice Coopers monster. Och varför sno en annan stor stjärnas idé? Men Aftonbladets recesent tycker de är bra att Rob Zombies monster påminner om Alice Cooper. Vill man inte göra något eget som inte? 
 
Manson gjorde intryck, nästan bara gamla låtar som är fruktansvärt bra. Han klantade bort sig i början på mOBSCENE. Men annars var de ös från början till slut.
 
 
 

BORN THIS WAY

Vet inte riktigt vad jag ska säga, känns som ett high school band som står och spelar i sitt garage. Men han leverar ändå, han är glad. Njuter av de han gör. Fast jag är glad att jag slapp höra den här covern. Att jag fick istället höra Jimi Hendrix och Pink Floyd.


VARFÖR MITT LIV KRETSAR KRING KONSERTER

Hittade en fin bild på weheartit som förklrarar varför jag älskar att gå på konserter.

 

Under en spelning där musiken strömmar ut från alla högtalare och förstärkare. Då artisten kommer ut på scen och publiken höjer sina röster i glädje. Att få se genier på scen som har skapat musik som kryper under mitt skinn. Att få uppleva glädjen och gemenskapen som hela arenan delar. Alla är där av samma anledning och de förenar en. Att få höra låten jag har nötat om och om igen i dina hörlurar, där orden väger tungt och betydelsefullt.

Jag lever då för stunden och glömmer allt annat. Musiken tar över och flera gånger har jag fält tårar för de är så fruktansvärt mäktigt att stå i ett publikhav där trycket är enormt. Att stå utomhus på kvällen, där de har regnat och jag är täckt i lera. Men ingen kyla kan ta mig då värmen på spelningen ger mycket mer. Jag är rest till andra städer och länder för att se mina idoler.

Konserter är mer öppen och avskalat än att lyssna hemma i rummet. Där får jag se mina idoler och där får jag se dom leverera, eller misslyckas då de har blivit gamla och inte i samma form som förut. Än spelning är ärlighet, glädje, kärlek, värme och gemenskap. Varför skulla jag säga nej till allt de där?

Jimmy är likadan och därför har de blivit många impulsspelningar vi har sprungit på.

I'M NOT INSANE

Så jävla sjukligt trisst att M. Shadows röst inte höll då vi såg dom på Metaltown förra året. Men om man är sjuk så är man. De bjöd på en helvetisk bra show. Men hade hellre fått höra Almost Easy såhär där rösten går hela vägen fram.


OZZY AND FRIENDS

Några grymma bilder från kvällen på Stadion där sommar invigdes. Och alla bilder är mina.


DAGEN KAN INTE BLI BÄTTRE

Försöker varva plugget så gott som de går med balkonghäng och göra mig i ordning för ikväll. Ikväll ska jag njuta. Ikväll ska jag sjunga och fuldansa. Ikväll är de Ozzy Osbourne.


HEY YOU CRAZY BITCH!

Helt jävla sinnesjukt bra! Buckcherry är klass för sig. Min lycka var total för två år sen då jag fick se dom tack vare Taste of Chaos spelningen. Helt jävla sinnesjukt. Ingen kan fuldansa som han, eller jag skulle kunna slå han vilken dag som helst. Förra året hade de en spelningn på Sweden Rock (som jag aldrig var på). Så tycker att de borde komma till Sverige igen så jag får fuldansa av glädje igen.


DÅ JAG ALDRIG FÅR NOG AV THÅSTRÖM

Thåström ska ha några sommarspelningar. Gissa vem som är sugen? Vi kan ignorera att han kommer till Göteborg helgen efter jag har varit där. Vi fokuserar istället på att han kommer till Västerås den 30 Augusti istället. Roadtrip för att se en spelning har blivit en vana. Får finurla lite på idén.


JAG KOMMER ALDRIG SLUTA TJATA!


Men jag kommer aldrig någonsin komma ner!


RSS 2.0